Hej. Jag lägger till en intressant artikel från Expressen skriven av Isak Lexner, tidigare centerpartist nu politisk vilde – lokalpolitiker i Ragunda kommun. Kommunen ligger i Jämtland.

Nepotism kallas ofta svågerpolitik eller vänskapskorruption och det brukar anses vara motsatsen till meritokrati dvs meritokrati är ett system som innebär att det är meriter som är styrande framför relationer och samhällsstatus. Meriter kan exempelvis vara förmågor, kunskaper och utbildningsnivå. Vid anställningar och rekryteringar innebär meritokrati att den som är bäst lämpad för jobbet också ska få det.

Jag vet att vi inom Liberalerna men även i flera ”fria” grupper i samhället har diskuterat problemet med upplevd nepotism i Grästorp. Jag själv blev ju utsatt för nepotism när kommunfullmäktiges ordförande skickade ett mail fel där han frågade ”sin grupp av närstående” – vad gör vi med Hardyson? Kompisgänget lade upp sin strategi emot mig. Jag skickade mailet vidare till NLT som gjorde en artikel av det hela. Både komiskt och tragiskt. Jag kan fatta vad Isak känner i sin lilla kommun i Jämtland.

Den bristande kompetensen är onekligen stor och skräcken för att bli ertappad med inkompetens är inte att leka med. Som Isak anger så är problemet att så få engagerar sig i lokalpolitiken och det fullt möjligt att gå in i politiken helt utan kompetens och en oegennyttig vilja att påverka och förändra lokalsamhället.

Jag lägger här ut Isaks artikel så får ni gärna kommentera innehållet

Nepotism förstör den svenska landsbygden

Publicerad 17 aug 2024 kl 06.30

Trots att landsbygdskommunerna generellt har de högsta skattesatserna i landet försvinner pengarna in i nepotismens verksamhet som ett slukhål. De som tjänar på detta kommer aldrig att själv förändra det – vi behöver hjälp, skriver Isak Lexner.

DEBATT. Befolkningen i landsbygdskommuner har under lång tid minskat. Det lokala styret – som tidigare varit ett verktyg för människor att lokalt skapa förändring – har blivit till en mjölkko för ett fåtal människor som drivs av egenintresse. När de lokala partierna inte längre har fler än en handfull aktiva medlemmar bäddar det för en stark ledare, en familj eller en by att kunna styra riktningen för en hel kommun.
Människor som försöker engagera sig märker snabbt att kritik och ifrågasättande inte är välkommet. Om du vill klättra i nepotismens styre är le och nicka det enda sättet att ta sig fram på. Denna nepotism sprider sig likt ett virus ner till kommunens verksamheter.

Landsbygdskommuner ska tillhandahålla samma kompetens och service som kommuner med ett större befolkningsunderlag. Det är svårt att rekrytera kompetens utifrån. För det mesta blir det människor från lokalsamhället som får försöka fylla ut roller de varken har kompetens eller erfarenhet av. Ändå lyfter de ofta höga löner, vilket gör att de blir fångar i nepotismens grepp och verkar i första hand för att skydda det egna levebrödet.

Jag vill inte se en enda krona till in i detta system förrän vi har en demokrati värt namnet. Visst har vi en hel drös med chefer och anställda inom kommunen som gör så gott de kan, men som blir en del av en tystnadskultur som sitter i väggarna. För då kan du bli kvar resten av livet. Guldkorn som vill skapa förändring försvinner oundvikligen. I en liten kommun är det lättare att som chef eller politiker att avskeda eller göra neddragningar hos dem på golvet i skolor eller inom äldrevården än polarna, grannen eller släktingen som du jobbar med. Det blir en så obekväm stämning på kaffepauserna då.
I stället ställs då kommundelarna mot varandra. Byar och samhällen som krigar för sin överlevnad. Det är lättare att lägga ner en skola, hoppa över underhåll på den lokala sporthallen eller stänga ett bad.
Mötena för inbördes beundran fortsätter således hålla en god ton.

För pengar finns det aldrig. Trots att landsbygdskommunerna generellt har de högsta skattesatserna i landet försvinner pengarna in i nepotismens verksamhet som ett slukhål. När pengarna tar slut kan du som politiker alltid skylla på att regeringen inte gett mer pengar eller varför inte upprepa hur hård inflationen drabbat kommunen. Ingen självkritik. Med lite tur kanske det kommer en pandemi eller flyktingvåg som ger lite klirr i kassan för att få denna snöboll att rulla bara lite till. För någon självkritik eller tankar på förändring finns inte på kartan.
Här ute på landsbygden har vi enligt SCB det sämsta förtroendet för politiker. Vilket är konstigt då det egentligen inte finns så mycket att bråka om. Det mesta en liten kommun på landsbygden ska hålla på med är lagstadgad verksamhet. Hade man fokuserat på kommunens bästa hade man varit överens om det mesta. Jag vill inte se en enda krona till in i detta system förrän vi har en demokrati värt namnet. Pengarna är inte problemet. Inflationen är inte problemet. Regeringen är inte problemet.
Nepotismen är problemet. De som tjänar på detta kommer aldrig att själv förändra det – vi behöver hjälp. Annars är det bara en tidsfråga innan vi tar död på oss själva.

Av Isak Lexner
lokalpolitiker i Ragunda, politisk vilde, tidigare Centerpartiet